Otroligt högt och extremt djupt av Annelie Pompe

Hämtade Annelie Pompes bok Otroligt högt och extremt djupt på biblioteket idag. Hade reserverat den men fick vänta länge. Det är min nya strategi – reservera böcker i stället för att köpa. Tre fördelar: det blir billigare, man slipper hitta en plats i hyllan för den efteråt och man vänjer sig vid att vänta.

Första gången jag såg titeln, på ett foto, läste jag fel: Otroligt högt och extremt dumt! Den versionen känns rätt ibland när jag läser om hennes äventyr. Boken är väldigt snyggt fotograferad. Innehållet är tänkvärt och klokt. Lite väl lättsmält kanske, har nästan läst ut boken på några timmar. Endel känns igen från hennes blog, Instagram och fördrag, men gillar man hennes texter och foton – och vem gör inte det – så är boken ett måste.

Jag gillar det hon skriver om enkelhet, att hon rensade ut och sålde sina grejer och hur skönt det kändes efteråt (se även bloggen Helt enkelt). Så känner jag också, försöker förenkla allt i mitt liv.

Efter att uppnått sitt mål och bestigit Mount Everest beskriver hon känslan av tomhet, vad skulle hon satsa på nu? Att ta den känslan på allvar verkar befogat med tanke på den hur det gick för Mikael Reuterswärd, den förste svensk som besteg Mount Everest.

Hon nämner väldigt lite om sitt privatliv i boken, det man tänker på är närmast att hennes liv blir svårt att förena med det som många andra kämpar med: att försörja och ta hand om en familj, att stressa mellan dagis, skola och jobb. Det är naturligtvis ett val, men för många – både män och kvinnor – finns en stark längtan att bilda familj och få barn. Men så fort man tar med barn och familj i ekvationen så blir den mycket svårare (och dyrare) att lösa. Det nämner hon ingenting om.

Hon skriver också om hur man kan styra sina tankar, om tankens kraft och ”du mår som du tänker”. Tips: byt ut ordet ”problem” mot ”utmaning”. Hon hänvisar bland annat till Lars-Eric Uneståhls program för mental träning och rekommenderar yoga och meditation. Undvik eller minska ned på sociala media!

The Focus Illusion – will this matter in ten years?

According to Daniel Kahneman, people tend to put more significance in what happens right now, then what happened some time ago. This is called the focus illusion.

Thinking back, most problems lock very small and insignificant in hindsight. What if I could apply this to all daily thinking as a method to filter out noise?

Then there is the other way around. Imagine today — ten years into the future. What would make a difference? What would be really important? ”Habits” is the only answer I can come up with. If I change habits now, it will compound into a huge difference in ten years.

Gates of fire av Steven Pressfield

Gates of fire av Steven Pressfield handlar om slaget mellan greker och persier vid Thermopylae. Slaget sker i en trång passage och därför kan persierna inte anfalla med hela sin styrka på en gång. Grekerna leds av 300 krigare från Sparta, huvudort i Lakedaemon, och deras kung Leonides. Boken berättas av en väpnare, Xeo, från Sparta som överlevt slaget. Boken är mycket mer intressant än den töntiga filmen ”300″ som handlar om samma slag.

Irriterar mig på bokens omslagsbild. Krigarna från Sparta hade det grekiska tecknet lambda på sköldarna, en symbol för hemlandet Lakedaemon. På bilden av skölden finns det snirkliga lilla lambda som ser helt fel ut. Det ska naturligtvis vara stora lambda formad som en kraftfull hake tvärsöver skölden.

Boken är på engelska, den finns tyvärr inte översatt till svenska.

Intressanta delar:

”There is a force beyond fear. More powerful than self-preservation.” Om krigarnas drivkraft (s 36).

”I hated myself for the shameness way I had cried out […] I had seen my own heart and it was a heart of a coward”. Xeo minns hur han reargerade när han blev torterad som ung (s 38).

”The could see their king, at nearly sixty, enduring every bit of misery they did”. Visar på vikten av att leda från frontlinjen (s 69).

”To Polynike’s credit, he refused to become puffed up over this. … it manifested itself only in a more fiercely applied self-discipline”. Självdisciplin är allt (s 123).

”Mankind as it is constituted, is a boil and a canker. Observe the specimens in any other nation other than Lakedaemon. Man is weak, greedy, craven, lustful, prey to every species of vice and depravity.” Män i Sparta har en stenhård uppfostran som gör att dess krigare får speciella egenskaper (s 137).

Löparens hjärta av Mattias Torgeby

Mattias Torgeby från Öckerö får nog av krav från sin löpartränare och att sköta sin sjuka mamma och flyttar ut i skogen. Där han bor ensam i 4 år. Han skriver om löpning på nästan varje sida i boken men den handlar egentligen inte bara om löpning utan om att våga bryta mot samhällets normer och förväntningar samt att utmana sig själv i krävande situationer.

Lärdomar:

  • Bryt med konsumtionshetsen

  • Sluta lyssna på nyheter och sociala media

  • Vänj dig vid att det är tyst -> meditera!

  • Gör saker som du brinner för

Började läsa med viss skepsis, bara för att man är duktigt på idrott så betyder inte det att man är duktig på att skriva. Det tog inte lång stund att inse att det är han – boken är mycket bra skriven och jag läste hela boken i ett sträck. Extra intressant att läsa om miljön på Öckerö och Göteborg eftersom jag är uppvuxen några kilometer därifrån, fast några år tidigare.

Missing microbes av Martin Blaser

Martin Blaser beskriver hur antibiotika slår ut nyttiga bakterier. Bland annat bakterier i magen, Helicobacter pylori, som sägs öka risken för magcancer. Dock visar Blasers forskning att de också är viktiga för att hålla immunsystemet i schack så att man inte får astma eller allergier.

Tarmsystemet tillverkar 80% av kroppens serotonin, som behövs av nervcellerna, och påverkar i högsta grad hur man mår. Efter en dos antibiotika är tarmens bakterier störda i flera år och man blir mer känslig mot infektioner, typ salmonella.

Tyvärr finns inte mycket att göra, förutom att undvika antibiotika och bakteriedödande medel, typ triclosan.

Att ta varje fight

Läser ”The professor in the Cage” av Jonathan Gottschall, han skriver om hur han vill lära sig MMA för att kompensera för sin feghet i high school, att inte längre backa när han utmanas.

Det konceptet bör gälla allt, inte bara fysiskt våld.

  • Att acceptera utmaningar utan att backa

  • Att vara närvarande vid varje möte eller diskussion för att få ut och bidra så mycket som möjligt

  • Att inte nöja sig med att förstå ungefär, måste förstå fullt.

  • Måste vara påläst inför möten.

  • Att ofta gå utanför ”comfort zone”, vänja sig vid att det känns jobbigt

  • Att hela tiden sträva mot uppsatta mål. Att skriva om ett mål, eller minska målsättningen är inte okej

  • Att ”glida med” är inte bra nog

Himmel över Everest av David Lagercrantz

Dåligt kvalificerade klättrare ska med hjälp av en guide bestiga Everest. Samtidigt ska en svensk enstöring, Jacob Engler, göra en solouppstigning utan syrgas. Ett oväder kommer in och Engler tvingas ge sig upp och rädda folk som fastnat.

Intressanta delar:

Jacob känner ”en förkrossande klarhet, en knivskarp målmedvetenhet”, när han klättrar (s 78).

Ruset under en klättring följs av tomhet efteråt. ”Livet är ett bedrägeri” (s 99)

Han ser inte sin lycka på ”en underbar badstrand” och menar att den har lite att göra med ”yttre betingelser, […], utan mer troligt att lyckan smög sig in i smärtan i den vilda ansträngningen”. (s 100)

Enligt bergets logik ska man inte ödsla krafter på det lönlösa, fastnar man på Everest måste man överges för att inte förvärra för de andra.

Moonwalking with Einstein

Läst ut Moonwalking with Einstein av Joshua Foer. Boken handlar om hur Joshua blir bekant med en kille som tävlar i VM i minne, Ed, och hur han börjar bevaka VM och mästerskapen i USA. Joshua börjar träna sitt eget minne och ställer själv upp i mästerskapen i USA och vinner.

Boken beskriver olika tekniker för minnesträning, som Minnespalatset, men inga praktiska detaljer. Han skriver (mycket) om flera personer som påverkat minnesträning, som Tony Buzan och Daniel Tammet som skrivit Född en blå dag.

Noteringar:

”Deliberate pratice”, att pressa sig själv vid träning och vara medveten hela tiden ger mycket bättre resultat jämfört med slentrianmässig träning. Slutsats av Anders Ericsson, Florida University.